Vi fick ett brev från kommunen i går. Trevliga erbjudanden om hjälp till oss som lever i karantän. Blir glad av innehållet och fastnar direkt för erbjudan om hjälp att få hem receptbelagd medicin från apoteket. Mina absolut nödvändiga ögondroppar och den blodtrycksmedicin som min doktor tror är bra för mig är i det närmaste slut.
Jag ringer kommunen, en glad och vänlig röst berättar att vi ska få hjälp. Om någon timme ringer en ansvarig kvinna som säger att hon vill komma och hämta min leg och instruktioner om medicinen m m.
"Vi är på väg till Mahoniadalen med fika-korgen, Kan ni dröja en timme?
"Ja visst vi kommer om en timme"
Som vnligt är det härligt nere vid bäcken, Janne läser i vår högläsnings-bok och plötsligt kommer en kvinna gående och ropar:
"Är du Margit Eklöf"? Jag försöker be om ursäkt för att vi inte passat tiden, och möts av idel vänlighet.
Vi går till vår gård, fixar med leg och kvitto.
Efter ett par timmar ringer det på vår dörr, jag får medicin, som jag sen ska betala mot faktura. Vi känner oss omhuldade.
Ha´t bra!
MoJ
0 kommentar(er)
