Morgonstund har guld i mund. När vi kikar ut bakom gardinen ser vi grådask och regn, men att uppleva en ny dag är ändå guldkantat. Vi stannar gärna i vår sköna säng, pratar, kollar efter nyheter i våra telefoner och förundras över hur previligerade vi är trots det som sker i världen just nu.
Efter frukost ska vi fixa så att Janne kan se små barnbarn som finns i Stockholm, på bild i "paddan" när vi ringer till dem. Vi ska ta fram "FaceTime". Det blir jobbigt trots att vi anser att vi gör alldeles rätt. I det läget blir vi arga på krånglig teknik och vill inte erkänna att vi i vår ålder inte greppar tillräckligt mycket av den nya teknikens irrvägar. Tråkigt att erkänna att vi inte är tillräckligt smarta och ej heller uthälliga. "Vi ser om vi hittar något kul på TV i stället"
Vår stora uppgift i dessa tider när pandominen härjar är att inte synas. Samhället vill inte se oss ute på gator eller i affärer. Det är en underlig och handlingsförlamande uppgift. Vi känner oss arbetslösa. Vår uppgift de senaste åren har varit att besöka vänner som är ensamma, hemma eller "på hemmet". Så nu är vi arbetslösa.
Glada för att vi har varandra, det är inte många givet i vår ålder.
Varma tankar till er alla! Margit o Janne
1 kommentar(er)
