Mulet och grått. Som vanligt ligger vi länge. Pratar, gillar att vakna tillsammans, allt är fint. Jag kryper ner och somnar igen. Vaknar av en telefonsignal. Oj, klockan är över 11 på fm.
”Hej det är Carl Fredrik. Jag har en tråkig sak att berätta. Mamma dog i går”
Plötsligt förstår jag. Min kära, kära vän sedan många år har dött. Jag visste. Hon var sjuk. Hon ville dö. När jag följde henne till läkare för några månader sedan sa hon bestämt att inga livräddande åtgärder fick sättas in. Jag bör vara glad att hon fått lämna alla plågor, men tårarna kommer, minnen också, fina. Dessutom tomhet och saknad.
Janne gör så fin pizza, stor. Vi ber Helmi komma och hon vill och vågar. Jag dukar så att avståndet mellan oss blir tillräckligt. Det smakar bra, stämningen trivsam, en stund med AlfaPet och natiodags-
firande på TV. Ett väldigt fint digitalt program för oss alla, som inte får trängas på gator och torg.
Leve Sverige! Hurra! Hurra!
Hej då! MoJ
0 kommentar(er)
