Det går trögt med skrivandet. Vi är ofta trötta, riktigt trötta. Vi säger att vi kanske ska ringa doktorn. Nej doktorn har nog annat att göra. Viktiga saker. Och hen skulle nog säga:”Kära lilla vän, du är gammal förstår du. Då blir man trött.”
Men i så fall är diagnosen åldersdepression. Den diagnosen ställer vi själva.
Samtidsigt säger vi gång på gång till varandra: ”Vi har det så bra! Jag älskar dig!” Det blir lite rörigt innanför hjärn-barken.
Nåväl i morgon är det midsommarafton. Det är ett fint TV program från västkusten. Och några av barnen har ringt och sagt att de ska……….ja vad det nu var……Och vi kan ju sitta vid bäcken i Mahoniadalen en stund och…….ska vi ta med kaffe?
”Men du! Ska vi äta sill och ta en snaps?”
”Ja vi tar två!”
Hej då! JoM