Vardag igen, ingen skillnad, inne hela dagen och nu på kvällskvisten kommer regnet. Det behövs hörde vi på TV.
I morse blev vi glada när vi fick ett meddelande från kyrkan att den video de spelade in när barnkören var här gick att se på FB. Vi upplevde den glada stunden igen och jag skickade den vidare till min vänkrets. Om du som läser inte hör dit kan du hitta den på sv kyrkan Linköping.
På em har vi sett två avsnitt av Bäckström serien som bygger på GW Perssons deckare. Lite spänning är bra i tristessen.
Egentligen ska jag inte skriva ordet tristess. Janne och jag har det jättebra, vi har varann och gott om tid att prata och dela våra funderingar, ofta kring sånt vi läser. Vi blir upprörda över att läsa om nonchalans inför det allvarliga läge vi har. Att människor trängs på gator och krogar som om smittorisken har minskat. Samtidigt som ambulanspersonal och alla som jobbar i vården känner: "Hur ska jag orka en dag till?"
Nyss kom sonen Claes och ställde mjölk och fil utanför dörren. Han har några km att cykla och det regnar. I början av pantomin-problemen var Claes i Indien och det var svårt att komma hem. Nå det gick bra, UD genomförde en lyckad evakuering och jag andades ut.
Nu har Janne fixat kvällsmaten. Hej då!
0 kommentar(er)
