Det känns inte meningsfullt att fortsätta med bloggen. När jag började var det i en situation där både Janne och jag ville tala om för våra familjer och några vänner hur vi försöker klara den här nya situationen med karantän.
Nu har det blivit en tillvaro som känns närapå naturlig. Telefon och övriga kontaktvägar gör ju att vi umgås utan närhet.
Dagarna går.
Vi beställer varor.
Läser böcker och tidningar.
Ser på TV.
Lyssnar på radio.
Pratar med varann.
Sover en stund på dagen.
Går till Mahoniadalen.
Hämtar varor.
Dagarna går…………….
Tack ni som kollat på bloggen!
Hat bra!
MoJ
